Svensk skogsindustri öppnar för fiskodlingar

Miljövänliga fiskodlingar i Sverige med tropiska matfiskar och skaldjur kan bli en lönsam affär. En aktör håller på att bygga en försöksodling för fisk och jätteräkor i anslutning till Hallsta pappersbruk och en annan har tittat på möjligheterna att fylla bassänger vid Domsjö Fabrikers biorening med fisk. Vegafish AB bygger en fiskodling i Hallstavik och Domsjö har diskuterat möjligheterna att utnyttja bioreningen vid bruket för att bygga en angränsande fiskbassäng. Även andra bruk har fått förfrågan om vilka markalternativ som skulle kunna upplåtas för fiskodling.

Fisken man vill ha heter tilapia, en växtätande sötvattensciklid. Tilapian är extremt värmekrävande. Den frodas i vattentemperaturer på 30°C och växer då ett kilo på nio månader. Trots värmen kan tilapian odlas året runt, tusentals mil norr om sin afrikanska ursprungsmiljö. Finessen är att utnyttja spillvärme från någon industriprocess för att värma upp färskvattnet i odlingen eller, som på Island där fisken odlas, använda bergvärme. Det är enorma vattenmängder som måste värmas upp till fiskarnas idealtemperatur. Enligt beräkningar som ÅF gjort åt Domsjö Fabriker måste en liter vatten per kilo fisk bytas varje dygn och det krävs minst 3 000 ton fisk för att få lönsamhet i en sådan här verksamhet. Genom att lägga odlingen där uppvärmningen är gratis blir etableringarna intressanta.

Ursprungligen tittade ÅF på möjligheterna att använda gamla kloratbyggnaden i Domsjö till fiskodling. Men den begränsade ytan gjorde att blickarna istället fastnade på bioreningsområdet som möjliggör en större och lönsammare odling. En sådan skulle kunna ge synergieffekter. Industrin skulle kunna dra nytta av den kväve och fosfor som bildas av exkrementer och fiskfoder i odlingens avloppsvatten och delvis ersätta kemikalier för massafabrikens externrening med dessa. Samtidigt skulle dyra proteiner i fiskfodret kunna bytas ut mot brukets SCP, Single Cell Protein, som är framjäst ur Domsjös sockerhaltiga avlut. Preliminära beräkningar visar att SCP skulle kunna framställas till kostnader i storleksordningen 1/3 av marknadspriset för fiskmjöl. Det ger en besparing på upp till 30 procent. Samtidigt kan tillverkningen av SCP  bli en inkomstkälla för bruket. En sådan produktion kan till och med bli lönsammare i framtiden än nuvarande etanolproduktion som tar det mesta av det förjästa sockret idag.

Domsjö Fabriker har fullt upp med andra affärer och odlingsprojektet har inte högsta prioritet i dagsläget.

- Tiden talar för den här typen av fiskodlingar med kringverksamhet, som exempelvis att dra nytta av sockerströmmar. De ligger kanske ännu på gränsen till att ge god lönsamhet, marginalerna är små. Men de går definitivt att räkna hem i miljövänlig publicitet, säger Clas Engström, vd för Processum, som lett förstudien om landbaserad fiskodling i Domsjö.

Enligt Clas Engström lade alla inblandade i förstudien mycket hjärta i projektet, inte minst för de miljövinster som blir resultatet:

– Om fiskmjöl, som ges som foder till odlad fisk och som tär på havets tillgångar, ersätts med SCP blir miljövinsten stor. Om kustnära fiskodlingar med nätkassar, som övergöder vatten, sprider parasiter och undantränger mangroveskogar, ersätts med kontrollerade anläggningar, är miljövinsten ännu större.

Mikael Hedlund

Pilotodling blir pilotfall

Vegafish AB har hittat god lönsamhet i fiskodling med tilapia och jätteräkor i Sverige. Företaget har fått EU-bidrag för att etablera en pilotodling på Hallsta pappersbruks marker. Nu väntar man på grönt ljus från myndigheterna.

Enligt Matilda Olstorpe, vd på Vegafish, blir den första odlingen i liten skala ett pilotfall för Länsstyrelsen, som måste granska ärendet ur en helt ny vinkel; odlingen kräver inte tillflöde av vatten och ger inte heller några miljöbelastande utsläpp.

– Vi har utrustningen på plats för att starta i liten skala med sex odlingar på en kubikmeter vardera. Det som återstår är alltså tillstånd från Länsstyrelsen för odling av fisk och jätteräkor.

Medan den tilltänkta, större, odlingen i Domsjö, är en recirkulerande anläggning där vattnet byts ut med hjälp av frekvensstyrda pumpar, satsar Vegafish på en mekanisk process i Hallsta med inblåsning av luft för att syresätta vattnet.

Till skillnad mot Domsjös planerade anläggning tar odlingen i Hallsta vara på – och återvinner det kväve och fosfor som bildas från spill och exkrement på mikrobiologisk väg och låter naturen ha sin gång.

– Näringsämnen från foderspill i odlingsdammen bildar en lämplig mix för mikroorganismer att leva av. Fisk och räkor äter i sin tur mikroorganismerna. Nytt foder skapas sedan genom att fotosyntes och mikroorganismtillväxt förbrukar näringsämnen från odlingen.

Räkorna importeras som yngel från en odlare i Florida och är fria från sjukdomar och tillsatser. Intresset är stort på marknaden att få tillgång till de första leveranserna av jätteräkor.

– Vi för dialog med distributörer, dagligvaruhandel och restauranger i Mälardalen och intresset är mycket stort. Tilapian är framförallt en lunchrätt medan jätteräkorna genererar ett ännu större intresse på grund av de skonsammare, miljövänliga metoder vi kommer att använda för lokalt odlade räkor.

Jätteräkorna är bräckvattenlevande och odlas i mangroveträsk. Vattnet i Hallstaodlingen kommer därför att få motsvarande salthalt, 3-5 promille, för att uppnå den rätta miljön.

– Vi har valt att odla denna typ av räka, dels på grund av marknadsintresset, dels för att vår bedömning är att det är optimalt att starta vår anläggning under sötvattensbetingelser för att kunna samordna tilapia och jätteräka. Senare kommer vattenbetingelserna att variera med avseende på salthalt för att passa andra typer av fisk och skaldjur, avslutar Matilda Olstorpe.

Bilderna visar en fiskodling i Brasilien av den typ som Vegafish planerar i Hallsta, samt fisken tilapia.

Mikael Hedlund

Kontakt
Nippe Hylander, Teknisk Direktör, ÅF Industry
Mail: nippe.hylander@afconsult.com

Artiklar i utkanten

Här listar vi artiklar som inte platsat som egna nyheter hos Green Industry, men som kan bidra med kunskaper inom det område som denna webbplats omfattar, t ex artiklar om energi- eller produktionsteknik eller artiklar om teknik i allmänhet som kan vara roliga att läsa och i bästa fall väcka nyfikenhet på att lära mer…

Teknikens okända svenska hjälte

Östen Mäkitalo – mobiltelefonens gudfader

Nöden må vara uppfinningarnas moder, men i så fall är det nog nyfikenheten som är fadern. Östen Mäkitalo, som var med och tog fram både mobiltelefonen, RDS-radio och den moderna personsökaren, var nyfiken redan som liten hemma i Koutojärvi i södra Tornedalen. Dit kom inte elektriciteten förrän Östen hade hunnit bli några år, men då använde han den ofta och gärna. Helst till uppfinningar, som ibland gick snett. Vid åtminstone ett tillfälle höll ett experiment på att förkorta hans intressanta liv mycket drastiskt. Tack vare en snabbtänkt kompis, som ryckte loss honom från en strömförande sladd, slapp han undan med ett litet märke som han hela sitt liv bar i högra tumvecket.

Det är kanske typiskt för en uppfinnare och nytänkare som Östen Mäkitalo att han kom att ägna sitt liv åt elektriska prylar, han som inte hade elström till hands när han var liten och som höll på att mista livet när han väl kom i direkt kontakt med den. Många skulle väl i stället ha ägnat framtiden åt ekologiskt jordbruk eller socialt arbete, långt från farlig elektricitet. Men Östen Mäkitalo läste på KTH, och ägnade större delen av sitt liv åt att uppfinna nya sätt att utnyttja elströmmen. Kanske är det också naturligt att han som växte upp i ett litet samhälle långt från det mesta kom att ägna sitt liv åt att uppfinna nya sätt att kommunicera?

Östen Mäkitalo blev en drivande kraft i utvecklingen av så framgångsrika och betydande system som mobiltelefonsystemen NMT och GSM, radiotekniken RDS, teveljudsystemet NICAM och den moderna personsökartekniken MBS. Han gjorde även avgörande insatser inom HDTV och Dualband.

Östen Mäkitalo var känd och enormt respekterad av dem som har haft anledning att följa hans arbete, och hans insatser är erkända och belönade med en hel del hedersbetygelser. Han blev Hedersdoktor vid Chalmers, fick guldmedalj från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin IVA och HM Konungens Medalj i 8:e storleken år 2001. Plus en hel del annat.

Men han förblev okänd för den stora allmänheten, och inte alls så rik som Bill Gates eller Steven Jobs. Trots att hans insatser kanske egentligen har haft lika stor betydelse för människors vardag. Östen Mäkitalo var anställd vid Televerket och dess efterföljare i form av Telia och Telia Sonera, han hade enligt egen utsago haft ”en skaplig lön” men som sagt: inte i klass med en del andra viktiga teknikpionjärer. Jonas Birgerson lär ha sagt att ”han borde ha fått en miljard”.

Men Östen Mäkitalo tyckte inte han hade något att klaga på. Han pekade på att det viktigaste var att det blev verklighet av hans idéer och hans arbete, och att detta har underlättats av att han var anställd av företag som haft viljan och förmågan att ta hand om ny teknik och göra produkter av den.

Drivkraften för Östen Mäkitalo var lusten att prova nya idéer, att få arbeta med saker han tyckte var roliga och spännande, och som kunde bli något användbart. Han framhöll ofta just detta, att lusten och entusiasmen måste få utrymme. Unga människor kan övertygas att satsa på teknik och forskning, men inte om det centrala blir att söka anslag eller att följa detaljerade instruktioner. Han menade att den mest avancerade formen av beslutshjälpmedel inte är en organisation, något datasystem eller annat stöd. Det är i stället intuitionen.

/Nils

Andra artiklar i utkanten:

Papyrus – försvann i hostile takeover

Epik och teknik

Teknik är KulTur: Jules Verne och Gene Roddenberry

Så blev roboten snäll

Whisky – produceras med manuell automation